Svenskan i sverige och i eu

Regeringens handlingsprogram för svenska språket

Den svenska regeringen beslutade i oktober i år att tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppdrag att lägga fram ett förslag till Handlingsprogram för svenska språket. Arbetet ska ha som utgångspunkt "att svenska språket ska bevaras som ett samhällsbärande och komplett språk i Sverige, och att det ska förbli ett officiellt språk i EU." (Citatet hämtat från pressmeddelande från Kulturdepartementet den 20/10 2000.).

Kommitténs arbete ska bl a grundas på Svenska språknämndens Förslag till handlingsprogram för att främja svenska språket. Detta förslag, publicerat 1998, beskriver svenskans ställning, i Sverige och inom EU.

I Svenska språknämndens Förslag till handlingsprogram för att främja svenska språket sägs bl a att svenskan bör bevaras som ett officiellt språk i EU och att "principen att svenskan ska kunna utnyttjas som arbetsspråk i flertalet EU sammanhang ska upprätthållas också om eller när EU utvidgas med flera medlemsstater." (Förslag till handlingsprogram för att främja svenska språket, Svenska språknämnden, Språkvård 2/1998).

Detta uttalande ger uttryck för en i Sverige allmän känd oro att något eller några av de stora EU språken (engelska, tyska, franska) ska komma att ges en alltmer dominerande ställning i en utvidgad union, och att bruket av dessa "stora" språk på ett negativt sätt kan komma att påverka språkanvändningen på hemmaplan.

Svenska som samhällsbärande språk

Engelskan blir allt vanligare som arbetsspråk i den Europeiska unionen. Svenska tjänstemän anställda vid Kommissionens generaldirektorat talar engelska under 80% av den sammanlagda tid de deltar i möten. (Melander, Björn; Svenskan som EU språk, Hallgren och Fallgren, 2000).

Svenska språkvårdare har under senare år spekulerat över vad som skulle hända om EU bestämde att t ex engelskan skulle bli unionens arbetsspråk. Om politiska frågor i allt högre utsträckning förs upp på EU nivå och diskussionen där förs på engelska, finns en risk för att den svenska politikens domän minskar och att svenskan därmed blir mindre användbar som offentligt språk.

Svenska språket skulle komma att användas allt mindre i de sammanhang som är av vikt för den svenska samhällsdebatten och för det svenska samhällets funktion. Vi skulle under en lång tid djupa klassklyftor mellan det stora flertalet medborgare och en välutbildad elit. "I ett slag skulle folk i allmänhet bli sämre informerade och inte heller kunna uttrycka sina åsikter så pass väl som i dag." (Westman, Svanlund 1991; Svenskans ställning vid europeisk integration, Språkvård 4/1991).

Svenskarna skulle förlora stringens

Om vi i Sverige skulle överväga att sköta offentliga angelägenheter på engelska måste vi "ta med i beräkningen att svenskarna under överskådlig tid kommer att behärska engelskan mycket sämre än svenskan. Svenskarna är definitivt inte så bra på engelska som vi tror. De flesta av oss blir lite dummare och lite tråkigare, också på vårt bästa främmande språk, än vi är på vårt modersmål." (Westman, Teleman,1999 artikel i Svenska Dagbladet 19/7 1999; Svenska språkets ställning bör lagfästas).

Att engelskan helt skulle ta över vissa funktionsområden från svenskan är knappast troligt, men att EU samarbetet sätter sina spår i det svenska språkbruket är väl knappast att förneka. "En viktig uppgift för svensk språkpolitik och språkvård blir därför att se till att svenskan duger att använda också i fortsättningen även om det inte alltid sker, att översättningar ansluter till svenska normer och ideal och att svenskan inte berövas uttrycksmöjligheter." (Svenska språknämnden, Förslag till handlingsprogram för att främja svenska språket, Spårkvård 2/1998)

Krångelsvenska

EUs juridiska och administrativa tradition är mer kontinental än nordeuropeisk - av naturliga skäl. De nordiska länderna, som av tradition främjar ett enkelt, för alla medborgare begripligt myndighetsspråk, var ju inte med i Gemenskapen från starten.

Juridiska EU-texter blir i svensk version som regel tyngre och mer otympliga än inhemska lagtexter. Det beror på att det inom EU ställs stora krav på att de olika språkversionerna ska vara så identiska som möjligt. Framför allt den sk punktregeln, som säger att mening skall svara mot mening, gör det svårt för de svenska översättarna att anpassa texterna till gängse svenskt språkbruk.

Från svenskt håll har vid flera tillfällen uttrycks önskemål om att EU ska övergå till ett klarare, enklare språkbruk. Sverige kommer under det kommande svenska ordförandeskapet att verka för en ny skrivtradition., Regeringskansliets språkvårdare uppmanar alla att föregå med gott exempel genom "att visa hur EU-texter kan skrivas - utan långa och krångliga meningar, substantivsjuka och jargong." (Artikel "Skriv föredömligt under ordförandeskapet" Klaraposten, Barbro Ehrenberg-Sundin, språkexpert på regeringskansliet).

Ingen förväntar sig väl att europeiska gemenskapens språkbruk helt anpassas till svenska skrivmönster eller att redan existerande regelverk skulle omarbetas till ett enklare skriftspråk. Vi måste helt enkelt acceptera att EUs språkbruk kommer att vara krångligare än vad vi är vana vid, även i framtiden.

Det viktiga är att se till att detta osvenska språkbruk inte "smittar av sig" på det nationella myndighetsspråket, att undvika att" våra myndighetersskribenters känsla för enkelhet och klarhet trubbas av genom det dagliga umgänget med EU-texterna." (Svenskan i EU. Hur kan vi främja kvaliteten på de svenska EU-texterna. Betänkande av utredningen om Svenskan i EU. SOU 1998:4, Stockholm).

Nya ord och termer

Svenskan har sedan Sverige anslöt sig till EU utökats med en mängd nya ord och begrepp, många av dem hämtade från engelskan. Detta är helt naturligt eftersom det överstatliga samarbetet inom EU ger upphov till nya strukturer, arbetsformer, namn och termer som alla måste ges svenska namn.

Inför Sveriges inträde i Unionen översattes på mycket kort tid ca 60.000 sidor EU text till svenska. Arbete som genomförs under en så stark tidspress kan naturligtvis inte alltid hålla högsta kvalitet. Detsamma gäller översättningarna som gjordes under Sveriges första år som medlems, eftersom det tog tid att finna översättare och att bygga upp term- och textdatabaser.

Här måste vi komma ihåg att "EU sett som en process förutsätter kompromisser, också från svensk sida, även beträffande förvaltningsprosan.( Edgren, Håkan, Hot och verklighet i Svenskan som EU språk, se Melander, Björn; Svenskan som EU språk, Hallgren och Fallgren, 2000) I stället för att beklaga EU-jargongens negativa inflytande på det svenska språket måste vi arbeta för att på ett tidigt stadium i förhandlingsarbetet finna bra svenska lösningar. Tjänstemän, översättare och tolkar har alla en viktig funktion i detta språkvårdsarbete.

SVENSK TOLKNING I EU

Svenska språknämnden skriver i sitt Förslag till handlingsprogram för svenska språket att "Höga ambitioner för svenskans del inom EU innebär behov av fortsatt kraftig satsning på tolkar och översättare" och att "..tolkning till och från svenska ska kunna ske vid möten i alla församlingar där icke-tjänstemän deltar, dvs parlamentet, ministerrådet, domstolen samt sociala och ekonomiska kommittén".

De flesta är överens om att tolkningen skall finnas kvar i alla språkriktningar i dessa demokratiskt valda organ. Däremot tycks många anse att tolkning till svenska är överflödig i t ex arbets- och expertgrupper på råds- och kommissionsnivå.

Tolkning enbart från svenska

Åsikten att det viktigaste är att kunna tala, och inte lyssna till, det egna språket förs t ex fram i SOU-utredningen som citerats ovan "..det finns goda skäl att inför en utvidgning av EU se över principerna för tolkning och översättning inom EU institutionerna. Möjligheten att få tolkning från modersmålet borde utvidgas på bekostnad av tolkning till modersmålet." (Melander, Björn; Svenskan som EU språk, Hallgren och Fallgren 2000).

Här måste man fråga sig om det stämmer att tolkning till svenska är överflödig. Har svenskar så goda språkkunskaper att man klarar sig bättre, eller åtminstone lika bra, med tolkning till engelska som till svenska?

-Är det inte snarare så att svenskar har en tendens att överskatta våra kunskaper i främmande språk, och att många förstår mindre än vad de själva (och andra) tror?

Här kan påpekas att Kenneth Larsson, som i ovannämnda SOU utredning, förordar tolkning enbart från svenska, själv säger att "visst förstår handläggarna i huvudsak [! Min kursivering] diskussioner och texter på något av dessa språk [engelska, franska] men hur är det med nyanserna?"

Vem vill ha svensk tolkning?

Av en enkätundersökning genomförd av Björn Melander (Melander, Björn; Svenskan som EU-språk, Hallgren och Fallgren, 2000) framgår att 80% av ledamöterna i Europaparlamentet ibland lyssnar på tolkning till andra språk än svenska, trots att svensk tolkning finns att tillgå.

I Sociala och ekonomiska kommittén och Regionkommittén uppges 25 % av ledamöterna alltid lyssna till svensk tolkning när sådan finns att tillgå. 70 % säger sig ibland välja bort svensk tolkning och i stället lyssna till tolkning till ett annat språk (nästan uteslutande engelska).

Som anledning uppges att det p g a av relätolkningen (tolkning via ett annat tolkspråk) tar för lång tid innan man får höra tolkningen.

Brist på tolkar

Enkätsvaren från svenska tjänstemän som deltar i olika kommissions- och rådsmöten visar att man gärna skulle vilja använda sig av svensk tolkning i större utsträckning, men att tolkning till svenska inte alltid finns. Man säger också att man väljer tolkspråk utifrån mötesdokumentationens språk. Finns dokumenten enbart på engelska, eller om översättningen till svenska inte känns tillförlitlig, föredrar man engelsk tolkning.

Björn Melander säger att "Får man tro de svar som lämnats in tycks det i många stycken vara resursproblem (brist på tillgängliga tolkar och svårigheter att få fram översättningar i tid) som framtvingar användandet av andra språk"

Framtida behov

Som har beskrivits ovan finns det uppenbarligen en efterfrågan på fler svenska tolkar. Som är fallet med alla "nya" medlemsländer, finns det även problem som hänger samman med bristande kvalitet, bristande erfarenhet och svårigheter orsakade av att lämpliga svenska termer saknas. Enkätsvaren i ovannämnda undersökning visar också att man inte alltid "litar på" tolkningen till svenska.

Det är därför av högsta vikt att inte bara utbilda fler svenska tolkar, utan att också se till att den svenska tolkningen håller en hög kvalitet.

Om svenskan ska ha en framtid som aktivt EU språk är det också av högsta vikt att de som använder, eller skulle kunna använda sig av, tolkning (oavsett om de är ministrar, poliser, gruvarbetare eller hårfrisörskor) förstår att det inte är samma sak att lyssna till och läsa ett främmande språk som att använda sitt eget modersmål. Detta gäller naturligtvis i än högre grad för den som talar inför en internationell publik.

En annan intressant fråga att diskutera i framtiden är om de resurser som står till förfogande för att erbjuda svensk tolkning alltid används på bästa sätt. Kanske tolkarna skulle kunna erbjudas dem som verkligen behöver tolkning i högre utsträckning än i dag.

Slutligen måste vi se till att undanröja alla missförstånd som råder om hur tolkning fungerar och vad den kostar. I en debattartikel i Dagens Nyheter påstås att det i en Union med 25 medlemsstater kommer att krävas 4.000 tolkar enbart i Parlamentet. (Debattartikel i Dagens Nyheter 22/10 2000, Nils Hörberg, fd riksdagsledamot)

Ett i svensk press ofta återkommande påstående är att tolkning och översättning "äter upp" 30 % av EUs totala budget

Dessa felaktiga uppfattningar leder till en olika radikala förslag om hur tolkningen i EU kan göras mer kostnadseffektiv.

T ex föreslår den svenske Rikspolischefen (Debattartikel i Dagens Nyheter 28/9 2000, Rikspolischef Sten Hecksher) att enbart fyra språk ska tillåtas i EU arbetet, och att ingen - av rättviseskäl - ska få tala sitt eget språk.

Babels torn byggs upp igen - tolkar runt om i världen förenen eder.

Läs mer om svensk språkpolicy på:



Recommended citation format:
Gerd Elisabeth MATTSSON. "Svenskan i sverige och i eu". aiic.net November 23, 2000. Accessed October 19, 2019. <http://aiic.net/p/287>.



Message board

Comments 9

The most recent comments are on top

Eva Bonnard-Sjögren

   

En person som för kampen vidare och som jag vill ge en ros till är Christer Laurén, professor i svenska språket vid Vasa universitet men med många internationella uppdrag i bagaget. Läs hans artikel i senaste numret av tidskriften "Tvärsnitt" 1:05 om "Forskaren, ekonomin och lingua franca". Den handlar bl a om hur illa vi står oss i konkurrensen med engelskspråkiga på engelska. Laurén pläderar för en ökad flerspråkighet hos nordiska forskare och tar även upp resonemanget i Jan Svartviks prisbelönta bok "Engelska. Öspråk, världsspråk, trendspråk", nämligen sambandet mellan språk och tänkande. Svartvik citerar en rutinerad engelskspråkig språkgranskare som undrar om "ett torftigt vetenskapligt lingua franca är ett lämpligt språk att tänka på? Jag tror inte det."

Jag tycker att både Svartviks bok och Lauréns artikel är finstämda vapen i kampen för svenska språkets användning och för flerspråkigheten.

Appréciation générale :: 0 0 | 0

Per-Åke Lindblom

   

Det finns ingen anledning att ge upp. Detta är en kampfråga.

There is no reason to give up. Just fight.

Appréciation générale :: 0 0 | 0

Per-Åke Lindblom

   

I completely agree. One of the reasons why the so called elite in Sweden prefer to speak English in international contexts, meetings etcetera, is that they belive they are in the forefront of "globalization" and so on. They like to think that they are the most modern citizens in the world, but as a matter of the fact they are very short-sighted instead.

Jag håller helt med. Ett av skälen till att den s.k. eliten i Sverige föredrar att tala engelska i internationella sammanhang, till exempel på möten, är att den inbillar sig att den befinner sig i spetsen för "globaliseringen". Vissa svenskar ser sig själva som yttersta moderna, men i själva verket är de endast kortsynta.

Appréciation générale :: 0 0 | 0

Corinne Hjelm

   

All these are very beautiful words, but we, professional interpreters, who have Swedish as working language know that there is no money in Sweden, not for us, who are jobless in Stockholm, not for the Swedish culture and even less for the language.

That is the sad reality.

Globalisation and Privatisation mean English, that's all. Get used to it!

Appréciation générale :: 0 0 | 0

adam

   

Hej!

Så här lyder den:

Vad händer med den Svenska språkets ställning i Världen om ca 50 år?

Tack, m.v.h adam!"

Appréciation générale :: 0 0 | 0

Gerd Elisabeth Mattsson

   

Ett senkommet tack till Gunnar för hans inlägg. Det gläder mig att du tyckte artikeln var intressant.

Vad beträffar avstavningen, eller rättare sagt avsaknaden av avstavade ord, var detta ett medvetet beslut. Det är med andra ord inget avstavningsprogram som varit i farten (då hade det funnits avstavningar). Mitt beslut hängde samman med att jag inte lade ut texten på nätet själv, det gjordes i det här fallet av en icke svensktalande person, som inte kunnat kontrollera att avstavningarna blev rätt. Jag tyckte det var bättre med en något ojämn högermarginal, än att riskera helt felaktiga avstavningar i slutprodukten.

Min uppfattning är att svenska skrivregler ger författaren möjlighet att välja mellan att avstava och att inte göra det. Skall avstavningar användas måste det göras rätt, vilket ordbehandlingsprogram inte alltid klarar av. Det är glädjande att höra att korrekta regler lärs ut i skolan.

Den som är intresserad av att lära mer om avstavningregler kan konsultera t.ex. Svenska språknämndens Svenska skrivregler.

Appréciation générale :: 0 0 | 0

Gunnar Helsner

   

Jag har läst igenom Er artikel om svenska språket

inom EU och tycker det var en utmärkt artikel, men

varför kan Ni inte avstava orden som vi lärt oss i

skolan?

Nej man skriver bara på och låter datorn bestämma

när en rad är full vilket gör att en del rader ba-

ra är halvskrivna till högerkanten.

Jag blir så trött!!! Hälsningar Gunnar!

Appréciation générale :: 0 0 | 0

Lambert Mayer

   

I just saw the opening remarks of the Swedish representative upon the taking over the the chair of the UE for the next six months.

She talked in English!

Since when is English THE official language of the UE?

Are the Swedes so meek or otherwise ahamed of their language and culture?

I always admired them for their independence and their sense of freedom.

Now that leaves me very disappointed and wondering what's come over them...

Shame on that spokeswoman, whoever she may be.

Lambert Mayer

Appréciation générale :: 0 0 | 0

Brigitte Schön

   

I just want to point out that Björn Melander et al are overlooking a few salient points, it seems.

Take the example of just concentrating on passive Swedish, i.e. you can speak Swedish but not listen to a translation into Swedish: If delegates or members are listening to another language but Swedish, they will after a while get used to hearing technical terms in another language (that would normally be English) and will eventually not know themselves what certain things are called in proper Swedish. So, in the course of time, they will either switch to English when they speak, or else they will speak a kind of Swedish that will be interspersed with English expressions. A språkvardares armageddon, I dare say. And an interpreter's nightmare.

Secondly, one shouldn't underestimate the power of another language used as a working language. You don't only use the words; you start using the concepts and ideas of the culture of that language (say, Anglo-Saxon) as well.

I recently sat next to an Austrian member of the Council of Europe's Anti-Torture Committee on a flight to Strasbourg (you're not the only one to have interesting flight neighbours, Phil!!). She told me how English was getting all-pervasive in their meetings (they only work in English and French), that due to an English chair all texts were being drafted by native Britons and in a legal language that is near-incomprehensible to the rest of them. And since they don't understand the finer points and feel pretty helpless when they try to amend texts,she said, they all feel that not only English, but also Anglo-Saxon legal traditions are finding their way into Council of Europe texts, to the detriment of other legal traditions, she thought.

So without having read any of these studies, I do think that the focus is a trifle too narrow: It's not just about language. It is about transporting your culture as well or else ceasing to do so.

Appréciation générale :: 0 0 | 0